Råsta Gårds historia   av Camilla/Charlie

 

Platsen som Råsta gård ligger på har en lång historia, den är omnämnd i skrift för första gången 1375, men man tror att platsen är bebodd sedan ännu längre tid tillbaka. Enligt ortnamnsforskare uppkom namnen med sta på slutet under tiden strax efter Kristi födelse.

 

Det är troligt att den första bosättningen vid Råsta är från tiden då gården låg vid stranden av en bred havsvik, gårdens läge var gynnsamt med bördig jord och fuktigt klimat. Råsta var under Vasatiden en by som bestod av två gårdar, Uppgården och Nedergården, det ena var ett skattehemman och det andra ett frälsehemman. (Ett hemman är en jordbruksfastighet betraktad som en ekonomisk enhet. En skattebonde ägde själv sin jord, men betalade skatt till kronan. Frälset var en samhällsgrupp som var befriad från skatt på sin jordegendom, i utbyte mot någon annan tjänst till kronan, oftast krigstjänst. Men det kunde även vara så att en adelsätt ägde den skattebefriade jorden och lät en bonde arrendera den.) Runt 1610 köptes gårdarna av en fogde, och Råsta blev vid denna tid till ett säteri, alltså huvudgården i ett frälsegods. År 1671 köptes Råsta av drottning Hedvig Eleonora och lades under Ulriksdals kungsgård, och upphörde på så vis vara ett självständigt säteri. Flera torp hörde nu till hemmanet, bland annat Läderbacka (Söderlind, 1995, sid. 153).

 

Huvudnärningen på Råsta var jordbruk, och på 1600-talet började den tidigare blygsamma verksamheten att öka i skala då jordbruksarealen ökade tack vare landhöjningen. I slutet av 1800-talet försörjde Råsta nära 70 personer. Det fanns även flera binäringar kopplade till jordbruket, till exempel förekom brännvinsbränning i början av 1800-talet och Råsta har senare ett tag varit en handelsträdgård och man har under en period fött upp biffkor till armen på gården.

I början av 1900-talet drevs tobaksodling på Råsta, man flyttade en tobakslada från Huvudsta Gård till Råsta, i vilken skörden torkades på långa störar. Tobaken användes för att tillverka snus hos fabrikören Ljunglöf (Österberg, 1974, sid. 116). Denna tobakslada finns kvar idag och används som vagnslider och till förvaring av strö och halm.

 

Den siste arrendatorn som brukade jorden på Råsta var G. Fylking, men odlingsarealen minskade när ägarna, Byggnadsstyrelsen, styckade av gården för försäljning på 1960-talet. På gårdens gamla marker byggdes ett bussgarage till SL och bostadsområdet Råstahem, samt en del av SJ:s bangård. Det var Fylking som ändrade gårdens verksamhet från jordbruk till hästverksamhet (Österberg, 1974, sid. 120). Han hade bland annat travhästar på gården från 1950-talet och framåt. Sedan 1992 arrenderar Sundbybergs stad gården och hyr ut den till föreningen Råsta Ryttarna, som bildades 1992 (Söderlind, 1995, sid. 154). Råsta har genom tiderna tillhör olika socknar, först Solna, för att sedan övergå till Spånga och från och med 1949 tillhör det Sundbyberg (Österberg, 1974, sid. 120).

 

Råsta gård består i dag av en huvudbyggnad, som byggdes på 1940-talet, men i äldre stil och på platsen för den tidigare huvudbyggnaden från 1700-talet (Söderlind, 1995, sid. 154). I anslutning till huvudbyggnaden finns ett mindre stall, denna byggnad är mycket äldre än huvudbyggnaden, man vet inte hur gammal den är, men man tror att den är från 1600-1700-talet. Som vi nämner ovan finns även tobaksladan från tidigt 1900-tal kvar. Det finns dock ingen jordbruksverksamhet kvar på gården idag, allt foder köps in från större jordbruk.

 

Inom det gamla gårdstunet finns två bostadshus från 1800-talet som idag hyrs ut till privatpersoner och inte tillhör den verksamhet som finns på gården idag. I det ena husets trädgård finns Råsta runsten, registrerad som nr 12 i Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering. Den är den äldsta av två runstenar från Råsta, den andra runstenen har gått sönder och blivit bortförd men delar av den finns på hembygdsmuseet i Sundbyberg (Söderlind, 1995, sid. 155).

 

 

Källor:

 

Söderlind, Eva, 1995, Sundbyberg om hus och miljöer från bronsålder till nutid, Sundbybergs stad, Sundbyberg

 

Österberg, H., 1974, Sundbyberg – den 113:e staden, Sundbybergs Hembygdsförening, Sundbyberg